Category Archives: Ingen

Why?

Så fort jag eller ola skriver något som kan låta rasistiskt, så tar ni åt er och blir förbannade och ringer upp och säger att ni ska slå sönder oss. Jag menar, tänk istället, försök se allting från vårt perspektiv, och prata istället för att använda era händer och slåss. Nu vill jag inte låta rasistisk men om en vanlig svensk, en typsikt svensson familj skulle sett något som vi skrev om dem, som var dömmande mot dem så skulle dem ringt upp och försöka snacka ut, (Självklart finns det svenskar oxå som blir sura och slåss) men oftast så är det invandrare som startar grupper och går emot oss tillsammans och tar till med våld. Så ser jag iallfall på saken, för det är så jag mött folk hitills. 

Det är faktiskt synd att ni blir så pass sura för att vi oxå har ett tycke i det hela. Alla måste få tycka och tänka, så vi står för det vi sagt. Men alla får ju ta det på sitt sätt  hur vi menade osv. Men jag vet ju själv att jag inte har något emot invandrare och att vi inte menade något hat mot invandrare. Desutom är det synd att folk skriver “Nu kommer du verkligen bli slagen om du går själv i rinkeby” Jag menar, varför säger ni sådär? Gör det någon skillnad eller? Vi ska väl också få tänka och säga vad vi menar, utan att behöva bli slagna och hotade.

Men fösök förstå oss, vi har ingenting emot invandrare när vår själva närmaste vänner inte är från sverige. Jag tycker alla får komma in i sverige, alla ska få ha lika mycket rättigheter och ingen ska bli illa behandlad. Men det är mycket invandrare som faktiskt anpassar sig åt vårt land, men andra inte, Och det är dem som inte anpassar sig och säger till oss att vi är fula blondiner och orrar som ska dra åt helvete, det är synd när det här faktiskt är sverige och folk kallar oss svennebananer. Vad gör man då i sverige om man inte tycker om svenskar? Jag menar ingenting illa. Hoppas ni förstår det, jag vill bara visa vad jag tycker och känner. Vi blondoner är dem som är rädda i rinkeby just för att vi är blondiner, och för att vi är dem här svenska. Blattar och invandrare är dem vi ser upp till, om jag tex ser några invandrare med en speciell “blatte stil” och snackar omkring, då kan jag bli lite rädd för jag ser hur dem kollar på mig, och då vet ju jag själv att så kommer jag själv aldrig kunna bli. Folk kommer inte vara rädda för mig, folk kommer inte ha den respekten till mig just för att jag är blondin.. Men varför är det så?

Små, små rörelser, men vad jobbigt det är!

Jodå, sjukgymnastbesöket idag var en ögonöppnare, minst sagt.
Till att börja med så hade jag ingen aning om att jag var så fruktansvärt otränad i bäckenmuskulaturen, även om jag inte borde vara förvånad över det, jag menar… Det är ju så instabilt att det säger “klickklock” när jag rör mig.

Har foglossningsbältet och har fått informationshäfte med bra övningar, samt tid för att gå på vattengympa en gång i veckan. Vill ju verkligen hålla mig rörlig den här graviditeten, men hon sa att det kan bli bättre den här gången, trots att man får foglossningen tidigare, eftersom man är mer medveten om att man inte ska ta ut sig för mycket.

Får hoppas på att hon har rätt. För oavsett vad någon än kan tro så vet jag med mig att jag gör mitt allra bästa för att hålla mig rörlig och orka med, mer kan man ju inte göra heller.

ENGLISH – YOU CANT DECEIVE ME AGAIN!

Det har varit en hård vecka för mig och mina klasskamrater. Svåra prov i både Svenska och Engelska B. Engelskan är något jag tillägnat större delen av veckan till, ligga och lära glosor. Inexcusable, binge, intervention, percondition. Jag känner att mitt ordförråd har utökats och att jag förmodligen kommer kunna hålla dialoger i fortsättningen. Att det håller en ganska hög nivå. Goodbye misstakes! Dem misstag man kan göra i engelska språket är redan gjorda av mig och att jag nu helt enkelt lärt mig av mina dem keyleg (nyckelben), cook (kock), rubbed (rubbad), A (jag) och många fler är redan avklarade. Och nu kan jag. Jag är sån pojke, som lär sig av misstagen för att utvecklas.

Även ett arbete i Historia A har legat mig tungt under veckan. I tre veckor har jag haft tid att skriva ett två sidor långt brev där jag låtsas vara Karl XIV. Jag har dragit mig för det men en dag innan inlämningen fanns det inte längre någon idé att ignorera uppgiften. Jag startade vid sjutiden igårkväll och var färdig tre inatt, två och en halv sidor hade jag då skrivit. Fixade den lite i skolan och arbetet blev plötsligt tre. Jag var orolig över hur min lärare skulle reagera och jag tog kontakt med henne och det visade sig att hon tyckte det var lugnt. Pju. Dock får jag en stund senare veta att man skulle använt mig av radavstånd 1.5 (vad det nu var) vilket jag inte sagt till henne att jag struntat i. Jag fick genom min klasskamrat veta vad radavstånd var och såg, när jag lade in det i dokumentet, att mitt arbete var fyra sidor längre än de andras. Jag har alltså skrivit ett fyra sidor för långt arbete. Är det något Freud skulle kunna förklara? Omedveten felprestation? Kanske vill jag helt omedvetet visa för min lärare att jag är överdrivet ambitös.
Hursomhelst lämnade in brevet som det var och hoppas på det bästa helt enkelt. Jag fick trotsallt inte ta datorkörkortet i trean då vår datorlärare favoriserade och endast två i klassen fick chans att till det gudomliga kortet. Och någon Datorkunskap har jag knappast läst då dagens tonåringar redan känner till datorernas funktioner så bra(?).

Ännu en gång sitter jag på balkongen nu. Under veckans gång har det varit brutalt varmt här och jag har verkligen lidit, något så fruktansvärt. Jag har svettats och deodoranten har varit slut. Jag har inte haft tid att köpa ny och kollapsen har varit nära. Jag har blivit brun och blond. Fräknarna har återkommit efter sin tids ovanligt korta uppehåll och solen har på något vis satt igång en process inom mig som gör mig hårigare och hårigare. Jag önskade skägg i julklapp 2006 och nu behövs rakhyveln på riktigt. Jag känner mig vuxen, adult. Im not a kid anymore.

Jag har skänkt många tankar till min fader under veckans gång. Han är vuxen och en förebild för mig,  och han har skägg. När jag suttit och tänkt har jag kommit fram till att han är en ganska fin far som alltid velat mitt bästa och alltid uppmuntrat mig. När jag var tolv sade han att jag kunde sjunga, när jag var femton hade jag potential att bli den nya Stellan Skarsgård. Och när jag var sexton sade han att min tid kommer. Gatorna är snart dina, Vidar. Jag vet inte ifall jag ska tro på honom, men jag mår bättre av det. Klyscha det där med “Hellre ledsen av sanningen är lycklig av lögnen”.  Naivt av dem som lever efter det.
Jag fick en bok av pappa i julklapp. Den handlar om en manlig supermodell i New York. Jag brukar läsa den när jag åker bussen till skolan, för att få tiden att gå. Plus att stämningen mellan oss svenskar och de spanska hembiträdena är något spänd just nu och genom att sitta läsa kan jag koppla av. Dock försöker jag göra mitt bästa för att lätta upp stämninge genom att avstå att sätta mig ned på lediga platser ifall en kvinna redan står upp, jag ropar henne till mig och säger “Sentate” (sätt dig). Ganska artigt av mig. Förtjänar lite uppskattning för mitt engagemang för god stämninge på L-2 snart. Undra om det finns något liknande GP:s Dagens Ros i Spanien? Isåfall ska jag börja läsa den, varje dag.
Hursomhelst. Boker är mycket intressant men enormt rå på ett snuskigt vis. Författaren utelämnar inga detaljer och allt om hur han går till väga när han knullar strippor och tar kokain på Manhattan finns med. När jag pratade med min far igår frågade jag om han själv läst boken. Nej sade han. Tacka för det.

Varför får inte jag hugga ved när Agneta Fältskog?

Träningsnarkoman = Karin

Jag kan villigt erkänna att jag är en träningsnarkoman. Jag har inte alltid varit det.

När jag var liten spelade jag tennis och tävlade en hel massa. När jag sedan kom upp i tonåren var jag en fotbolls- och innebandytjej. Så jag är uppvuxen med träning och tävling.

Jag hade ett långt träningsuppehåll när jag pluggade, reste och jobbade utomlands.
När jag sedan flyttade hem så fastnade jag för min älskade träning igen. Och blev en träningsnarkoman.
Mina pass ser nu ut så här, i tur och ordning:

Jag börjar med sjukgymnastens övningar, inte så ansträngande direkt….
– 3 x 12 bäckenlyft på varje ben
– 3 x 45 cirkellyft på varje ben
– 60 benlyft på balansboll, 30 på varje ben
– 4 x 10 bäckenrull på balansboll
– 3 x 15 “musslan” på varje ben

Dagens pass och hundvakt

God morgon! Vad underbart det var att vakna till strålande sol och en ljusblå himmel som syntes från fönstret. Det gör verkligen mycket för dagen med sol och värme. Känns som att vintern har varit seg och utdragen i år tycker jag eftersom vädret har varit likadant i evigheter. Eller vad tycker ni?

Idag ska jag passa på att inviga mina nya tunna Converse och få extra vårkänsla 🙂

Dagen skulle egentligen inledas med morgonträning och BodyPump, men eftersom jag lyckades somna allt för sent igår, fick sömnen komma före och träningen får bli till lunch istället. Min absoluta favorit “Muskel-klass” (klockan 12 på Sats Regeringsgatan) finns dessutom, vilket innebär TUFF träning. Eftersom det var ett tag sedan jag var på just den klassen, innebär det härliga “efterkänningar” dessutom 😉

Nu ska jag packa väskorna och åka till min bästa väninna och passa deras lilla vovve i ett par timmar. Den får ännu inte gå på hunddagis och dom har verkligen ett evigt pussel med att hitta hundvakt till varje dag. Att dom får ihop det är beundransvärt, men när det krisar så rycker jag in! Dom bor dessutom nära Universitetet så det blir absolut inget större bekymmer.

Ha nu en underbar dag allihopa!

Ingen mer tv…

Igår, mitt under filmen “Kalle och chokladfabriken“, gick min teve sönder.


Den dog. Inga återupplivningsförsök lyckades.
Det blev svart i rutan och efter ett tag började det lukta som en
brödrost om teven.

Det kändes lite som att det var med livet som insats som jag
närmade mig teven och drog ur sladden.

Så nu är man en halv månadslön fattigare.
Härligt.
Snart får jag ny lön…!